Jobb, jobb, jobb

Nu när julbordstiderna börjar närma sej är det ingen höjdare att jobba som kock. Blev 6 dagar denna vecka och imorgon skall jag gå på en härlig 20 dagars på raken jobbperiod.

Så det jag hunnit med i veckan är att köra igenom Mirror´s Edge på Hard samt plocka en hel del andra achievements i spelet. Jag fick gåshud när jag på jobbet fick höra ledmotivet ”Still Alive” på P3 samt att jag sitter och letar prylar på Tradera och eBay som har med spelet att göra, jag är helt såld.

Nu är det mat som gäller och lite senare sätter jag mig ner med Viewtiful Joe till Ps2:an.

Trevlig söndag kväll på er

Mirror´s Edge avklarat.

Sent igår kväll tog min och Faith´s resa slut högt uppe bland hustaken. Men äventyret är långt ifrån över.

Tillåt mig börja med att säga att jag tror Mirror´s Edge kan vara årets spel för min del. Konceptet känns så fruktansvärt fräscht och belönande när man spelar samt man får hela tiden ”bara en gång till” känslan när man jobbar på achievements och time trails.

Rätt häftigt med majoriteten svenska namn i credits listan.

I spelet antar du dig rollen som Faith, en Runner. I en inte allt för avlägsen framtid bevakas det mesta såsom telefon, & e-post av poliser, regeringen osv. Men bland hustaken springer det människor som kallar sej själva Runners. De levererar information i sina väskor som inte behöver gå via allmänna nät och informationen kan alltså bevaras hemlig. Oftast får dessa Runners springa fritt på hustaken då bevakningen där är minimal, men Faith själv lyckas då springa in i flertalet snutar och swat-team genom banorna. De besitter även en egenskap som så fyndigt kallas för Runner Vision som gör att de ser naturliga vägar i framfarten bland husen. En planka markeras röd och du vet att det är därifrån du skall hoppa vidare till nästa tak. När du väl har landat så ser du allra längst bort en röd stege och dit får du ta dej bäst de vill. Men det är stegen du behöver fatta grepp om för att ta dej vidare.

Detta i sin tur leder väll kanske till spelets svaghet, nämligen den löjligt höga dödsstatistiken. Spelet blir lite Trail n Error när du inte riktigt vet vart du skall ta vägen. Visst syns den rödmarkerade ventilen högst upp i lokalen du befinner dig i, men hur kommer du dit? Efter flera misslyckade försök att ta sej från punkt A till punkt B har du redan fallit till din död 10 gånger. Men när Faith väl kravlar igenom lufttrumman känner man sig galet nöjd ^^

Spelet är snygg, det känns väldigt futuristiskt och städat. Miljöerna kanske inte är allt för varierande, men då allt känns rätt gör det ändå inget. Filmsekvenserna mellan banorna är även de riktigt trevliga då dom valt att använda sej av en Anime inspirerad design istället för att använda sej av spelets ingame grafik.

Kontrollen känns lite ovan i början då du hoppar på LB och glider / duckar på LT istället för kanske A & B knapparna som vart lite mera logiskt. Men när kontrollen sitter skulle den inte kunna vara mer perfekt. Åter spelnings värdet känns riktigt schysst med. Visst, spelet är bara 5-6 timmar långt men själv skall jag starta om på Hard nu. Det finns massor med Time Trails, Speedruns och inte mindre än 30 gömda väskor runt om på spelets banor, tror jag lyckades hitta 8 stycken på min första runda.

Jag får lite Portal känsla från förra året känsla när jag spelar Mirror´s Edge. Spelet är i grund och botten ett FPS, men du skall göra så mycket mera än i exempelvis Gears of War 2 där det är slakt rakt igenom spelet. Jag har inte ens avfyrat en pistol genom hela spelet då det kändes fel. Stressen av att fly från en handful poliser med maskingevär var betydligt mer belönande för min del.

Faith tog mitt hjärta, stoppade det i en ask och sprang iväg i världens fart. Finns inte en chans att jag får tillbaka det ^^

Mirror´s Edge föregångare avslöjad!

Ikväll slog det mig!

Efter att ha rusat i labyrint liknande banor och genom alla dessa röda dörrar i Mirror´s Edge kom jag äntligen på varför spelet känns så bekant trots att det är en friskt fläkt bland höstens alla spel.

Vilket spel är det nu jag syftar på vara föregångare till Faith´s äventyr på taken. Fester´s Quest till Nintendo (NES) såklart!! Låt mej förklara.

• Mirror´s Edge / Fester´s Quest – Apostrofen är där.
• Faith / Fester – Bådas namn börjar på F.
• Upplägget – Labyrint liknande sektioner.
  
• Dörrarna! – Se själva ^^

Case Closed!

Helgen räddad!

Efter en router crash igår kväll var jag tvungen att ta mig till närmsta köpcentrum för att införskaffa en ny. Men när jag ändå var där kunde man ju passa på att skaffa både underhållning och proviant inför helgen ^^ Ser ut som det är Faith i Mirror´s Edge som kommer få all uppmärksamhet de närmsta dagarna istället för Sakura i Naruto Ultimate Ninja Storm.

Vinäger chips, gudarnas mat!

SOS: The Final Escape *check*

Efter att ha läst om Disaster: Day of Crisis till Wii och insett att jag inte kommer få spela det förrens nästa år då det släpps i USA (tack vare min US Wii) fick jag ett plötsligt sug efter ”katastrof” spel och tog mig till närmsta spelbutik för att rota fram ett beg. exemplar utav SOS: The final Escape till Playstation 2. Prislappen sade 99:- och jag gick därifrån med ett leende.

När jag sätter igång spelet tar jag rollen som reportern Keith Helm, han har precis anlänt till Sunny Isle och en jordbävning har ägt rum. Man kastas direkt in i spelet utan någon direkt förklaring av vad du skall göra, så det enda alternativ man egentligen har är att springa och se till att inte ramla av den jättebro du befinner dej på som sakta kollapsar. Det dröjer inte länge innan man lyckas rädda livet på en tjej vid namn Karen och en vänskap uppstår direkt. Härifrån tar du dej genom brinnande byggnader, fallande bilar och flodvågor för att både försöka lista ut vad som egentligen har hänt, samt såklart försöka överleva det hela.

Jag skulle vilja beskriva hela spelet som ett Resident Evil spel, utan fiender. Kanske inte låter så upphetsande, men det är fullt spelbart. När äventyret närmar sej sitt slut så har storyn tätnat och fastän det ibland känns väldigt ologiskt vad man skall göra för stunden så fortsätter man spela. Det hela blir faktiskt rätt festligt eftersom röstskådespeleriet inte är det allra bästa och försöken med att göra dramatiska scener är rätt misslyckade. Jag satt faktiskt och skrattade i soffan efter att en tavelram fallit i slow-motion från en byggnad i säkert 2min, istället för att göra det lite mera filmiskt och låta ramen falla i normal hastighet tills sekunden innan den slår i backen där man övergår till slow-motion medan den krossas mot marken.

Hur som helst, fem väl spenderade timmar ändå. Jag lyckades med bravaden att få fram ”Ending 1″ så lite kul att de lagt in flera olika slut. Man fick under spelets gång lite val om man skulle hänga person A eller person B, så jag gissar att det är så man tar sej fram till de olika slutsekvenserna. Jag har även dragit slutsatsen att Disaster: Day of Crisis garanterat är ett bättre katastrof spel än S.O.S och jag ser nu ännu mera framemot att få sätta igång med det.

Frågan är bara, vilket utav omslagen är fulast? Pal eller NTSC ^^

Övertid på jobbet…

…men vad gör det när man kommer hem och det ligger ett nytt spel på golvet \o/

Naruto Ultimate Ninja Storm till PS3:an! Återkommer om det i helgen när jag hunnit testat det lite, sitter ju nu med S.O.S: The Final Escape till Playstation 2, samt att ett litet spel som går vid namnet Mirror´s Edge visst släpptes idag ^^

Höstvärme

Jag är halvvägs genom min kvälls promenad och Donkey Kong Country soundtracket har precis dragit igång i min lurar. Kylan börjar göra sej påmind och mina öron är frusna när jag helt plötsligt fylls av värme.
Som de flesta säkert har märkt är platt tv mer eller mindre standard i det svenska hemmet idag, gärna av de lite större formaten än när jag själv var liten och det är därför väldigt lätt att råka kasta en blick in i folks hem för att se vad just dom tittar på för tillfället.
Men ikväll vart det ingen vanlig syn. Här står en hel familj med sina Wiimotes i högsta hugg och spelar Wii Sports Tennis mot varrandra! Helt underbart! Visst är hösten och vintern en underbar årstid =)

Fable 2, en besvikelse

Credits rullar precis på Fable 2 till 360in för mej och ja, som ni kan se är jag väldigt besviken på spelet. Visst jag har inte gjort alla side-quests, tagit alla achievements osv. men om spelet hade lyckats fånga mej lite mera så kanske jag hade haft orken. Så hur skall jag bena ut detta…

Till att börja med kan jag väll säga att jag spelade Fable 1 till den gammla feta Xboxen. Många kritiserade det spelet för att det inte levde upp till sina förhoppningar och just därför lyckades man ju själv hoppa på samma våg och trots att jag gillade spelet så tänkte man mest i banor som ”oj det här skulle dom kunnat gjort mycket bättre” men nu när Fable 2 var på väg så var allt guld och gröna skogar igen, tydligen.

Men icke! Spelet är egentligen fruktansvärt linjärt, hela ond/god, corrupted/Pure grejen är bara dum för det är så lite i spelet som verkligen påverkar detta. Det första jag gjorde var att när jag kom till staden så slaktade jag så många som möjligt för att få full Evil mätare och där har den stannat hela spelet utan minsta problem, för man får knappt några riktiga val. Sen när jag märkte att min bleka, smala och helkroppstattuerade tjej började få horn som växte ur hennes huvud så proppa jag henne full med ”+Pure” mat i form av rent dricks vatten och enbart äta grönsaker, tydligen är det korruption att äta djur, så jag antar att hela Lion Head består utav veganer.Så där får spelet ett stort minus för att det är faktiskt en stor del av spelet detta, säger dom, men ja som sagt, det är bara att äta den mat du vill så blir du antingen ond eller god.

Striderna… men gud så menlösa. Det första jag märkte var att skulle man slåss med svärd var man tvungen och bygga upp sin fysik och byggde man upp den så såg min smärta lilla flicka helt fördjävlig ut! Ni vet ju hur dom här bodybuilder tjejerna ser ut liksom *ryser* så jag fick helt enkelt se till att enbart använda min trogna bössa och magier. Bössan vart ju inte allt för het på närstrid så jag fick se till att bli en bra magi användare. Shock vart spelets första magi jag plockade upp och för att inte krångla till det hela valde jag att maxa den samt att använda mej utav Raise Dead magin. Så alla spelets strider såg ut så här för mej. 1. Kasta raise dead (eftersom ALLA fiender verkligen fokuserar på dessa istället för mej) 2. Ladda 1-3 Maxade Shock spells som skadade alla fiender på skärmen mer eller mindre. 3.Random skjuta med bössan för att ta ut de stackarna som vart kvar. Alltså man kan ju slåss på ett mer exhalterande sätt, men varför? Striderna vart ju bara grötiga och tråkiga ändå.

Kontrollen. Bökig, oprecis och allmänt frustrerande.

Co-op läget… åh herregud vilken flopp! För er som inte vet skall jag förklara. En är alltså Host och är därav main karaktären. Medans den spelare som join är enbart en legosoldat och får inte ens spela sin egen karaktär utan får låna ett utav spelets färdiga avatarer. Du besitter dina egna spells osv men får låna vapen av spelet. Sen är du som legosoldat enbart till för att hjälpa hjälten, alltså Host:en, på hans main eller side-quests. Urdumt. Ingen får ens styra kameran utan den lägger sej som den själv vill beroende på hur man står.

Jag förstår inte alla speltidningar och spelsiter som fullkomligt älskar spelet och ger det 8-9 utav 10 i slutbetyg. Hos mej landar det på en ranglig 5a. Ett av höstens ”storspel” som jag är glad att jag hann beta av på enbart 3 kvällar. Ser nu att man får möjlighet att spela vidare, så det är väll lika bra att ta 9000 renown till så att 50 Gamerscore till ploppar på min Gamertag. Får passa på att säga hejdå till min lilla hjältinna med. Hon är så söt i sina kolsvarta dreads och likbleka hy ^^

Conan

Ledig Onsdag och vad gör man? Ser till att få sitt hyrspel avklarat och tillbaka skickat såklart! Vart väll 2 veckor sen jag fick hem Conan till 360in men då lite interessantare spel såsom Trauma Center och MGS4 spelats under dessa veckor har jag inte direkt orkat brytt mej om att ta mej igenom Conan.

Alltså spelet har en helt ok fighting motor. Det finns snabba & långsama slag. Kast, block & hoppattacker samt möjligheten att plocka upp alla fienders vapen vilket resulterar i olika fighting stilar: En hands svärd, en hands svärd + sköld, dual-wield och 2 hands vapen. Sen besitter även Conan lite olika magier så som att förvandla sina fiender till sten en kort stund eller framkalla korpar som pickar ihjäl dina fiender. Vad som däremot vart väldigt tråkigt med spelet var boss fighterna. In delade i massa olika långdragna faser… orkar inte ens försöka återberätta en fight, dom var bara dryga.

Hur som helst nu behöver jag inte röra skiten mera : p och fick 405/1000 på ca:5h spelande, inte allt för dåligt. Får se vad som blir nästa hyrspel nu, kom iallafall förbi 55 000GS ^^

Tack för denna gång snake…

Jaha, då var Metal Gear Solid 4 avklarat. Skulle skriva intryck igår kväll när jag var färdig vid 22.00 tiden, men efter att suttit 11h i streck och alldelles för mycket intryck att smälta fick det bli några avsnitt Naruto istället.

Så jag började alltså i Torsdags kväll lite försiktigt igen med MGS4, tänkte det var lika bra att ta det från början då jag bara kommit 2h in i spelet på min föregående save som varit orörd en månad. Jag kände direkt att nu kommer jag minsan orka ta mej igenom spelet. Lirade större delen av kvällen och när jag var på jobbet på Fredagen ville jag enbart hem och spela. Helt plötsligt frågar chefen om nånn är sugen på att sluta lite tidigare (klockan är nu 14.00, alltså 3h kvar att jobba… och jag vill tillägga att detta var absolut första gången på över 2år jag jobbat där som en sånn fråga kom) jag sa helt ärligt ”Jo alltså jag vill gärna hem och spela Metal Gear Solid 4 varav 5min senare traskade jag glatt iväg ^^ Satte hela fredagskvällen med och fick ge mej efter spelets första boss (inga spoilers här inte) Lördag… jobb 10 – 22 och efter det fick det bli pizza och film med Calle, vart soft som fan. Söndag morgon kravllar jag upp vid 8 tiden och funderade på att sätta igång igen men inser väll att jag kommer somna i filmsekvenserna, så jag tog några naruto avsnitt i soffan och låg och halvsov till 11.00. Nej nu var det dags att sätta igång!

Timmarna går, storyn vandrar vidare i rask takt och jag har redan satt målet att klara av spelet innan jag lägger mej ikväll. Mitt på dagen när en utav karaktärerna säger ”-Ill explain everything, follow me” förstår jag att det är dags för en sånn där 40min filmsekvens igen så jag passar på att bre mej några mackor ^^ Hittills skall jag säga att spelet har inte riktigt övertygat mej än och efter spelets andra boss som vart en stor besvikelse sitter jag mest med rynkad panna… det här är ju inte så värst storslaget.

Men nu! nu sätter spelet igång från Chapter 4 och frammåt fullkomligt älskade jag spelet stämmningen, storyn, minnerna allt är på topp. Ett antal timmar senare och jag står där i slutstriden… så enkel, så stilren, så episk! och när min motståndare slutligen går ner (spoilerfritt eh ) trycker jag på jag PS knappen och beställer en pizza. Nu skall här njutas ^^

Över 1½h senare sitter jag kvar i soffan och fortfarande kollar på slutsekvensen och jag är ruskigt sentimental. Jag menar Metal Gear Solid 4 är slut vilken minut som helst. Detta borde vara Snake´s sista mission (med hela Old Snake tjafset) och bara för att han nu ser så gammal ut känns det som man varit med honom hela sitt liv. Spelet nämde nånngång att det var 9 år sedan Shadow Moses utspelades och när man sen tänker efter och det faktiskt var 9år sen man kontrollerade en ung Snake i Shadow Moses förstår ni säkert vad jag menar. Detta kan vara en legend som går i graven.

Tack Kojima för att du har berättat den här sagan för oss, tack för att du vågade göra spel med mera filmsekvenser än gameplay… tror det är dags för mej nu att återbesöka antingen MGS till Ps1 eller Twin Snakes till Gamecuben det är trots allt det spelet som startade den hela morderna MGS historian och det spel jag håller allra kärast i serien.